Det Är Lite Synd Att Vi Någonsin Lämnade Savannen

25Mar11

LFTR (Liquid Fluoride Thorium Reactor) kompletterad av TWR (Traveling Wave Reactor) följt i den mer avlägsna framtiden av fusion (alltså, här, inte 150 000 000 km bort, även om jag inte alls motsätter mig utvecklingen av teknologin att använda den fusionen också), men det lär väl ta minst 50 år till fortfarande.

Så kan vi faktiskt säkra vår elproduktion för framtiden.

På sistone har mer och mindre seriösa kritiska röster höjts för fortsatt avveckling av all kärnkraft. På sina ställen har politiker vara snabba att agera och givit de som klagat vatten på sin kvarn. Nu spökar säkerheten efter händelserna vid Fukushima-reaktorerna, som, märk väl, efter att ha skakats av den kraftigaste jordbävningen som träffat Japan sedan mätningarna började år 1900 vilket är en av de 5 kraftigaste jordbävningar som någonsin uppmätts följt av en 23 m hög tsunami fortfarande endast utgör ett allvarligt hot på plats vid kärnkraftverket. Dessa reaktorer kan ha saknat de filter som anses vara standard för att minimera radioaktiva utsläpp vid olyckor och saknar passiv kylning. Reaktorerna ritades på 60-talet. Även om vi bortser från dem ovan av mig föreslagna reaktortyperna finns det gott om senare beprövade varianter som åtgärdat de brister som nämnts i samband med Fukushima och fler därtill.

Men ändå argumenteras det att vi istället för att ersätta våra nuvarande, också de gamla om än inte lika utsatta,  reaktorer ska skrota allesammans och istället satsa på effektivisering, solkraft, vindkraft och biomassa.

Hur trevligt det än vore om vi kunde effektivisera vår väg helt bort från fossila bränslen så kommer det inte att lyckas och även om vi effektiviserar vår användning och effektiviserar och bygger ut sol- och vindproduktion så är det ändå osäkert om det blir tillräckligt i kapacitet och blir det knappast i pålitlighet. Vi kanske kan börja närma oss den rena kapaciteten som vi har idag men hur länge kommer det vara tillräckligt? Var ska vi förresten lagra all den där energin som vi kommer få så mycket av? Jag antar att vi kommer få ganska stora överdäckade dammprojekt att ta ställning till då det verkar vara det bästa sättet just nu att lagra vind och sol tills vi faktiskt har användning för den, ni vet, det där halvåret då solen inte skiner här. Biomassa ger fortfarande ytterst små vinster och personligen ser jag hellre en skog som får stå kvar eller till och med används till byggmaterial än en som ska brännas i våra bilar när el från växthusgasfri kärnkraft fungerar minst like bra som drivmedel.

 

Elektricitet är underbart till det mesta, från kylskåp och belysning till industri och tåg- och bilkörning, men just nu kommer världens elektricitet främst från rent livsfarliga källor som kol, gas och olja.

 

Detta otroliga motstånd mot kärnkraft framstår idag som närmast religiöst betingad. Kärnkraft kan vara säker, lika outtömlig som sol och vind, oerhört effektiv och ta upp mycket liten yta samtidigt som den inte är beroende av i dagsläget och i den överskådliga framtiden om inte längre än så helt okontrollerbara naturkrafter.

 

Visst ska vi effektivisera vår elanvändning. Vi kommer ändå att behöva elproduktion. Om det då skulle visa sig praktiskt, miljömässigt och ekonomiskt gångbart att öka antalet vindkraftverk och att sätta solpaneler på vart och vartannat tak så låt gå men våga inte lova att det kommer att räcka och låtsas inte som om kärnkraft är någon form av magisk ondska som inte ens hör hemma i diskussionen, det är inte seriöst.

 

Filed under: No Breakfast   |  Leave a Comment